Sitter vid datorn och filosoferar över det ena och andra. Det blev i alla fall Helsingfors för maken och mig. Vi åkte båt över, som tur var, annars hade vi inte kommit dit för askmolnet. Mysigt, pytteliten hytt med dusch och toalett i 70-talsfärger. Vi åt en jättedyr pizza på båten. Oj vilka priser för maten! Pizzan var riktigt god i alla fall. Speciell känsla att vara på en båt. Inget särskilt att göra förutom att titta ut genom fönstren eller titta på människor. Ingen dator och ingen idé att surfa med mobiltelefonen, då det kostar skjortan. Faktiskt skönt att göra ingenting.
Väl framme lyckades vi hitta till vårt vandrarhem till slut. Helt okej. Rent och snyggt och jättetrevlig personal. Enda negativa var att det knappt fanns någon köksutrustning.
Min favoritpredikant just nu Bill Johnson kom inte till konferensen... Han var strandsatt i Frankfurt, men det blev möten med honom ändå via Skype och storbild. Bills team hade lyckats ta sig till Helsingfors via färja, tåg mm. De höll i en del möten. Vi fick i alla fall med oss en hel del gott andligt. När jag läste anteckningarna från mötena för några dagar sedan blev jag väldigt uppmuntrad. Mycket att smälta.
Konferensen höll till i två kyrkor. En av dem, Johanneskyrkan, är Helsingfors största kyrka. Så vacker och fantastisk akustik. Lovsången var en upplevelse.
Finland kändes litet exotiskt. Ett grannfolk med ett språk som är så annorlunda att det inte går att gissa vad orden betyder. Jag blev i alla fall imponerad av den äkta hängivenhet för Gud som fanns hos finnarna. Många församlingar var representerade från lutherska kyrkan, laestadianer till frikyrkoförsamlingar och ej samfundsbundna församlingar. Trots det en Andens enhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar