Det blev visst ett inlägg ändå...

På julaftonskvällen hamnade jag framför en lånad dator, därför blev det ett inlägg under min bloggledighet. Läste nyss ett inlägg från en väninna som sitter ensam på julaftonskvällen. Själv befinner jag mig närmare 60 mil från henne... Jag vet att hon frågat församlingsmedlemmar om hon kunde få fira jul med dem, men inte fått napp. Det kan absolut vara så för en del att man inte har möjlighet att ta med en extra person på julafton, men i en relativt stor församling bör det finnas några som har utrymme för en ensam person. Jag blir ledsen för hennes skull.

För de av oss som mist nära och kära kan julen - glädjens högtid, bli en påminnelse om dem vi saknar, vilket kan väcka sorg och smärta. Julen har mest blivit en familjehögtid på gott och ont. På gott om vi inte stänger våra hjärtan för de som saknar familj och/eller har få anhöriga. På ont om de som har möjlighet att ge rum för någon fler än de "sina" stänger dörren.

Till nästa jul: Låt oss ta hand om varandra. Jag tycker att det är en självklarhet för kristna församlingar att förvissa sig om att församlingsmedlemmar inte sitter ensamma på jul, om de inte önskar det. Låt oss hjälpas åt till nästa jul med detta. Även om inte alla av oss har möjlighet att öppna sitt hem för någon ensam, så kan vi alla öppna våra hjärtan, påtala behoven och kanske vara med och organisera så att de ensamma som finns i vår närhet får uppleva julefrid och gemenskap. Vi kan alla hamna i den situationen att vi blir ensamma...

En julhälsning!

God Jul och Gott Nytt År!

En tomtefri jul :-)

Jag lovar att detta inte ska bli ett moraliserande inlägg som förfasar sig över alla kristna som firar jul med tomten, men kan ändå inte låta bli att skriva ett antitomteinlägg ;-) Min avsikt är inte att lasta fördömelse på någon som gillar tomtar. Nädå, gör som ni vill, men hemma hos oss är det tomtefritt! För ganska många år sedan bestämde jag mig för att försöka ha mer fokus på Jesus under julen. Därför bestämde jag mig för att inte ha några tomtar, vilket faktiskt kändes bra. Pynta kan man ju göra ändå. Jag tycker att tomten skymmer Jesus. Tomtens ockulta bakgrundshistoria, i alla fall i de nordiska länderna, gör det inte bättre. Som "Santa Claus" har han i och för sig en mer "kristen" prägel får jag väl säga till tomtens försvar. I alla fall är han inte välkommen i mitt hem. För några år sedan såg jag en rolig julhälsning med en stänk av allvar: Det var en bild på en tomte som hade ett kryss över sig. Under stod det "It's not my birthday", dvs. "Det är inte min födelsedag."

Jag tar bloggledigt, åtminstone över jul, eftersom vi reser bort utan min dator. Därför vill jag önska dig en välsignad (tomtefri?) jul tillsammans med Jesus.

Ett hett "innetips" för dig som väljer tomtefritt, men tycker det blir tomt vid julklappsutdelningen: Låt någon klä på sig en ängladräkt istället och dela ut julklappar. Rätt biblisk tanke (och pedagogiskt), enligt mig, med änglar som delar ut goda gåvor som budbärare åt den Högste.

Julen närmar sig, hur ser den ut för dig?

Inte så originellt att blogga om julen för tillfället ;-) Det finns mycket att skriva om, både positivt och sådant som upprör. Tänkte egentligen skriva ett inlägg och propagera för en "tomtefri jul", men det blir inte så idag, är inte riktigt på det humöret...

Jag tänkte skriva om julen utifrån att jag precis har varit på en julfest och åkte därifrån med bitterljuva känslor. Varför återkommer jag till. Ska erkänna att jag gruvat mig inför den här julen, men den verkar bli bra ändå. Förra året var första julafton utan svärmor som dog i början av förra året. Jag och maken plus en väninna satt i vår lägenhet. Vi har aldrig firat jul "ensamma" på det sättet förut. Jag hade hög feber och luftrörskatarr och kände mig inte särskilt pigg och inte var julafton speciellt rolig heller, även om det kändes bra att ha en vän hos oss som annars kanske skulle ha suttit ensam. I år ska vi fira jul fyra gånger, fast inte alla gångerna på julafton. Julafton firar vi med makens äldste son som nyss flyttat till sin första lägenhet. Det var oväntat att det skulle bli så, men roligt och spännande! Tack Jesus för att vi slipper sitta i lägenheten i år igen!

Det är så mycket förväntningar förknippade med julfirandet. För oss kristna är det verkligen en glädjehögtid, att få fira att vår Frälsare föddes till jorden, men handen på hjärtat hur mycket i centrum är Han i vårt julfirande? Samtidigt är det en stor familjehögtid, där släkt och familj är i fokus och det är väl det som är i fokus för de flesta, kristna som icke-kristna. Min bitterljuva känsla efter julfesten berodde på det sistnämnda. Att träffa människor som berättar om sina "fantastiska julfiranden" med "alla" släktingar, barn och barnbarn i sina fina, nyrenoverade och pyntade hus, när jag själv inte har så många anhöriga i livet (och inget hus heller) är smärtsamt. Vi är inte helt ensamma, utan har några anhöriga som vi firar jul med under julledigheten, så det är inte så illa ändå, men det är smärtsamt att bli påmind om dem/det som saknas...

Kanske finns det fler som känner igen sig i den bitterljuva känslan inför julen, särskilt julafton?

Jag hinner inte med...

Idag (!) blev jag i princip klar med julpyntandet förutom den stora plastgranen. Jag förstår att en del höjer ögonbrynen. Jag vet, borde ha varit klar innan första advent! När jag hörde arbetskamraters vånda inför hur de skulle lyckas hinna med allt INNAN första advent, inser jag att jag genom att vara en vecka försenad troligen räknas som avvikande :-). Som tur är fick jag i alla fall upp adventsljusstakarna innan, fast inte den med fyra ljus för jag hade inte köpt några ljus och en julstjärna fungerar inte, så den hänger mörk i fönstret.

Apropå granen, när jag var liten klädde vi den alltid kvällen innan julafton, en mysig tradition som jag egentligen vill hålla på men... Vi åker bort dagen innan jul, kanske klär jag den tidigare.

Tänk att adventsfirandet är så viktigt för oss svenskar, kristna som icke-kristna. Adventsljusstakar är obligatoriska hemma och på jobbet. På jobbet SKA adventsljusstakar finnas i VARJE fönster. Egentligen härligt att hela Sverige är i väntans tider för att fira Jesu födelse, men hur många tänker på vad traditionen handlar om? Tänk om samma engagemang skulle läggas på att ge advents- och jultraditionen innehåll och mening!