Julen närmar sig, hur ser den ut för dig?

Inte så originellt att blogga om julen för tillfället ;-) Det finns mycket att skriva om, både positivt och sådant som upprör. Tänkte egentligen skriva ett inlägg och propagera för en "tomtefri jul", men det blir inte så idag, är inte riktigt på det humöret...

Jag tänkte skriva om julen utifrån att jag precis har varit på en julfest och åkte därifrån med bitterljuva känslor. Varför återkommer jag till. Ska erkänna att jag gruvat mig inför den här julen, men den verkar bli bra ändå. Förra året var första julafton utan svärmor som dog i början av förra året. Jag och maken plus en väninna satt i vår lägenhet. Vi har aldrig firat jul "ensamma" på det sättet förut. Jag hade hög feber och luftrörskatarr och kände mig inte särskilt pigg och inte var julafton speciellt rolig heller, även om det kändes bra att ha en vän hos oss som annars kanske skulle ha suttit ensam. I år ska vi fira jul fyra gånger, fast inte alla gångerna på julafton. Julafton firar vi med makens äldste son som nyss flyttat till sin första lägenhet. Det var oväntat att det skulle bli så, men roligt och spännande! Tack Jesus för att vi slipper sitta i lägenheten i år igen!

Det är så mycket förväntningar förknippade med julfirandet. För oss kristna är det verkligen en glädjehögtid, att få fira att vår Frälsare föddes till jorden, men handen på hjärtat hur mycket i centrum är Han i vårt julfirande? Samtidigt är det en stor familjehögtid, där släkt och familj är i fokus och det är väl det som är i fokus för de flesta, kristna som icke-kristna. Min bitterljuva känsla efter julfesten berodde på det sistnämnda. Att träffa människor som berättar om sina "fantastiska julfiranden" med "alla" släktingar, barn och barnbarn i sina fina, nyrenoverade och pyntade hus, när jag själv inte har så många anhöriga i livet (och inget hus heller) är smärtsamt. Vi är inte helt ensamma, utan har några anhöriga som vi firar jul med under julledigheten, så det är inte så illa ändå, men det är smärtsamt att bli påmind om dem/det som saknas...

Kanske finns det fler som känner igen sig i den bitterljuva känslan inför julen, särskilt julafton?