Jag har haft en tuff period ett bra tag. Tyckt att Gud och bönesvaren känts långt borta... men tänk vad snabbt det kan svänga! En dag när jag satt och försökte be, kom jag ihåg något jag som barn uttalat över min framtid som inte var bra. Jag bad om förlåtelse för det jag sagt och bröt kraften i orden över mig i Jesu namn. Plötsligt kände jag Guds närvaro på ett sätt som jag inte gjort på länge. Jag hade börjat skriva i en bönebok böner av typen: "Gud, var är du? Hör du inte mina böner?..." Nu började jag skriva ord av hopp och tro.
Tänk att saker och ting kan förändras på fem minuter! Ett tips: Jag har upptäckt att det ger mycket att skriva ner tankar, böner och tilltal från Gud under bönestunderna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar