Jag och maken hamnade på en konferens i Hallen (ja, inte inomhus alltså, utan en ort i Jämtland...). "Skattjakt" var annonserad. Märkligt att igen stöta på detta fenomen, efter att nyss ha varit i Vänersborg och praktiserat det för första gången.
Det går alltså till så att deltagarna sätter sig och ber Gud uppenbara kännetecken på de "skatter", alltså människor, som Han vill att vi ska hitta och förmedla Hans kärlek till. Man skriver ner alla tankar man får under en kort stund. Sedan delar man in sig i grupper och ger sig ut och letar. Kännetecken kan vara "röd tröja", "konstigt träd", "lekpark" mm.
Det första som kom i tanken var "Gamla kyrkan i Östersund". Sedan skrev jag ner en del andra saker, men det var just den första tanken som det blev något av. Inte samma dag, då vi befann oss två färjor och fyra mil från Östersund och inte hann tillbaka dit förrän sent på fredagkvällen.
Lördag förmiddag bestämde jag och min man oss för att åka in till Östersund, innan vi åkte ut till konferensen. Jag ville kolla litet i affärer och känna atmosfären av min "hemstad". Men först bestämde vi oss för att gå till Gamla kyrkan för att se om Gud sände någon "skatt" i vår väg. På vägen dit såg jag två missbrukare. En av dem kände jag sedan tidigare, då jag var mycket ute bland stans missbrukare och berättade om Jesus när jag bodde i stan. Jag tänkte inte utgå från att det var dagens "skatt", bara för att jag kände till honom, utan bad Gud att leda. Mannen stannade till för att vänta på sin kompis och upptäckte då mig och hejade. Jag frågade om han hade ont någonstans och ville att vi skulle be för honom. Ja, han hade ont i hela kroppen och ville gärna att vi bad för honom direkt. Mannen ledde oss till en parkbänk alldeles bredvid Gamla kyrkan. Han berättade om en förfärlig ryggsmärta som gjort att han knappt hade sovit under natten och även om andra krämpor och sjukdomar. Han talade även om tiden när han var på ett kristet behandlingshem och blev frälst och sade att han räknade sig som frälst fortfarande.
Vi lade händerna på mannen och bad. Efter en stund sade han att smärtan i ryggen faktiskt hade försvunnit. Värken hade verkligen varit hemsk! Tårarna kom när mannen fortsatte berätta om hur meningslöst han upplevde sitt liv och hur han ibland önskade att inte leva. Jag bad Gud om ett ord till mannen. För min inre syn såg jag en vacker pärla nedgrävd i smutsen och hur Jesus började gräva fram pärlan och göra den ren. Jag berättade bilden för mannen, att det var han som var pärlan. Han såg uppmuntrad ut och sade att han kunde ta till sig bilden.
En medelålders kvinna kom och satte sig bredvid mannen på parkbänken. Jag berättade för henne att vi bad för mannen och undrade om hon ville att vi skulle be för henne. "Nej, gör inte det. Det blir för jobbigt!", utbrast hon. När vi var på väg att gå därifrån, ropade hon: "Be för mig då!" Hon ville bli fri från spriten. Vi bad för henne att hon skulle få uppleva Jesu kärlek, bli befriad från sitt begär och nyktra till innan hennes semester var slut. Vi tog i hand på det. Hon började storgråta, sedan såg hon väldigt glad ut. Jag sade att jag tyckte att det såg ut som att hon mådde bättre. Kvinnan sade med eftertryck att det gjorde hon.
En spännande dag, då vi mött två skatter som Gud söker!
Det går alltså till så att deltagarna sätter sig och ber Gud uppenbara kännetecken på de "skatter", alltså människor, som Han vill att vi ska hitta och förmedla Hans kärlek till. Man skriver ner alla tankar man får under en kort stund. Sedan delar man in sig i grupper och ger sig ut och letar. Kännetecken kan vara "röd tröja", "konstigt träd", "lekpark" mm.
Det första som kom i tanken var "Gamla kyrkan i Östersund". Sedan skrev jag ner en del andra saker, men det var just den första tanken som det blev något av. Inte samma dag, då vi befann oss två färjor och fyra mil från Östersund och inte hann tillbaka dit förrän sent på fredagkvällen.
Lördag förmiddag bestämde jag och min man oss för att åka in till Östersund, innan vi åkte ut till konferensen. Jag ville kolla litet i affärer och känna atmosfären av min "hemstad". Men först bestämde vi oss för att gå till Gamla kyrkan för att se om Gud sände någon "skatt" i vår väg. På vägen dit såg jag två missbrukare. En av dem kände jag sedan tidigare, då jag var mycket ute bland stans missbrukare och berättade om Jesus när jag bodde i stan. Jag tänkte inte utgå från att det var dagens "skatt", bara för att jag kände till honom, utan bad Gud att leda. Mannen stannade till för att vänta på sin kompis och upptäckte då mig och hejade. Jag frågade om han hade ont någonstans och ville att vi skulle be för honom. Ja, han hade ont i hela kroppen och ville gärna att vi bad för honom direkt. Mannen ledde oss till en parkbänk alldeles bredvid Gamla kyrkan. Han berättade om en förfärlig ryggsmärta som gjort att han knappt hade sovit under natten och även om andra krämpor och sjukdomar. Han talade även om tiden när han var på ett kristet behandlingshem och blev frälst och sade att han räknade sig som frälst fortfarande.
Vi lade händerna på mannen och bad. Efter en stund sade han att smärtan i ryggen faktiskt hade försvunnit. Värken hade verkligen varit hemsk! Tårarna kom när mannen fortsatte berätta om hur meningslöst han upplevde sitt liv och hur han ibland önskade att inte leva. Jag bad Gud om ett ord till mannen. För min inre syn såg jag en vacker pärla nedgrävd i smutsen och hur Jesus började gräva fram pärlan och göra den ren. Jag berättade bilden för mannen, att det var han som var pärlan. Han såg uppmuntrad ut och sade att han kunde ta till sig bilden.
En medelålders kvinna kom och satte sig bredvid mannen på parkbänken. Jag berättade för henne att vi bad för mannen och undrade om hon ville att vi skulle be för henne. "Nej, gör inte det. Det blir för jobbigt!", utbrast hon. När vi var på väg att gå därifrån, ropade hon: "Be för mig då!" Hon ville bli fri från spriten. Vi bad för henne att hon skulle få uppleva Jesu kärlek, bli befriad från sitt begär och nyktra till innan hennes semester var slut. Vi tog i hand på det. Hon började storgråta, sedan såg hon väldigt glad ut. Jag sade att jag tyckte att det såg ut som att hon mådde bättre. Kvinnan sade med eftertryck att det gjorde hon.
En spännande dag, då vi mött två skatter som Gud söker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar