En glimt av himlen på ICA

Förra veckan var jag och handlade på köpcentret nära stan. Sprang först på Coop Forum, hittade inte alla varor. Gick in på ICA. Jag letade efter ärtsoppa på burk. Letade och letade mellan hyllorna. En medelålders kvinna med vackra gröna kläder stod i en gång. När jag såg henne kände jag Guds närvaro och kärlek. "Hjälp, vad gör jag nu?", tänkte jag. "Är det typ skattjakt på gång?" (Se äldre inlägg i juni och juli för förklaring av vad skattjakt är.) Brottningskampen med mig själv och Gud började. "Jag vågar inte gå fram och säga något om Gud till henne, Jesus. Du vill nog säkert att jag bara ska be för henne, eller hur...? Jag ber nog bara för henne i alla fall." Så jag gick och letade ärtsoppan och bad för kvinnan, mötte på henne flera gånger. Guds närvaro försvann inte. "Gud, jag får nog komma över det här med att börja prata med okända människor om dig i någon annan stad, så går det nog lättare sedan. Jag vågar verkligen inte kontakta henne. Du får i sådana fall göra att hon kommer fram till mig." En tanke kom till mig. Förstod senare att det var Guds Ande: "Om du hade vågat, vad hade du då sagt till henne?" Jag svarade: "Då hade jag nog sagt typ. Ursäkta, jag är en kristen. Det här kanske kan låta dumt, men jag känner att Gud älskar dig." När jag hade tänkt tanken hände något märkligt. Det kändes som att jag faktiskt skulle våga säga det.

Sagt och gjort jag bestämde mig för att prata med kvinnan som nu var försvunnen. Plötsligt såg jag henne och började gå mot henne, då försvann hon bakom hörnet. Jag såg henne igen och sedan försvann hon. Inom mig tänkte jag att jag inte tänkte jaga henne genom hela affären, så jag övergick till att leta ärtsoppa igen. Sedan upptäckte jag kvinnan mellan två hyllrader. Jag samlade mod och gick fram till henne och sade: "Ursäkta, jag är kristen. Det här kanske verkar konstigt, men jag känner att Gud älskar dig och vill att jag ska förmedla det till dig. Du får ta det som du vill." Kvinnan sken upp och sade: "Jag tar det som jag vill" och kastade sig om halsen på mig och kramade om mig. Jag sade att jag inte brukar göra såhär i affärer, men kände att jag skulle säga det. Hon såg jätteglad ut och sade igen: "Jag tar det som jag vill" och gick.

Vad härligt det kändes efteråt, att jag vågade, att kvinnan fick höra om Guds kärlek och blev glad!