Inte setts på 20 år

I veckan har jag och maken varit i Borås. Igår tog vi en tripp till Göteborg. Då passade jag på att gå ut och fika med en tjej som var min bästa kompis under högstadiet och ett antal år framåt. Vi hade inte träffats på ungefär 20 år! Under skoltiden var vi som ler och långhalm. Hon kom som nyinflyttad till min klass i högstadiet under en period då jag var ganska ensam. Vi märkte att vi trivdes tillsammans och en djup vänskap växte fram. Vi pratade om allt och följde varandra i med- och motgång. Vi blev till och med frälsta samtidigt, även om hon kanske idag inte delar tron.

Litet nervöst att träffa henne, kommer jag att känna igen henne? Jodå, hon var sig lik både till utseendet och sättet. Lätt att prata med, smittande skratt, precis som förut. Vi tog en fika och pratade gamla minnen, vilka gemensamma bekanta från den tiden vi hade träffat och hur våra liv har gestaltat sig. Så roligt! Kände att jag fortfarande tycker om henne, en härlig person. Jag är tacksam över att hon varit en del av mitt liv.