Tänk att det finns sådana människor!

I helgen när vi var i stugan blev maken uppringd av vår käre granne. Hon sade att hon på morgonen fått en så stark bönenöd för makens två tonårssöner, min bror och familj! Hon hade ropat inför Gud och bett järnet för dem länge! Jag har inte varit med om det förut, att någon annan fått sådan nöd för våra anhöriga... Så uppmuntrande! De som är närmast kan liksom vara svårast att be för, i alla fall trosvisst... Så tack käre granne och förebedjare! Du är en pärla!