Började skriva blogginlägget, plötsligt blev allt kolsvart! Strömavbrott i hela området. Det blev verkligen svart, såg inte handen framför mig. Litet klaustrofobiskt och läskigt, har varit anlagda bränder i området... Nåväl, efter cirka en halvtimme kom ljuset tillbaka.
Ungefär så kan det kännas i ens vandring med Gud. Man ber, får till sig löften, känner glädje och förvissning över bönesvar - Guds ingripande, så plötsligt blir allt svart. Gud känns långt borta och de löften man känt glädje över är som bortblåsta. Det blir tungt och missmodigt. Man ber, ropar till Gud i förtvivlan och så plötsligt är ljuset och värmen tillbaka. Känner du igen dig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Länkade till detta inlägg idag. Det är ett sätt för mig att tipsa om din sida. Ha det så gott!
Skicka en kommentar