I helgen campade vi med husvagnen i Gävle. Troligen sista campandet för i år. Gjorde en kraftansträngning för att komma upp till elvamötet i Korskyrkan. Vi var litet nyfikna på församlingen, hört att den växer; människor kommer till tro regelbundet. Väl där, inte helt i tid, höll den yngste av församlingens pastorer en predikan om att inte frukta. Kanske inte så djuplodande, men ändå trosstärkande. Kände Guds närvaro under mötet. Intressant när pastorn berättade om att de står i tro för ett område i staden. Han förklarade inte så detaljerat, men tror att det handlade om en ny lokal för kyrkan. Litet besviken över att det inte var något kyrkkaffe efteråt. Hade varit kul att träffa några församlingsmedlemmar... Kanske berodde på att de hade församlingsmöte senare. Behållningen för mig var: Våga tro på Herren att Han gör under och gör det omöjliga möjligt. På något sätt kände vi oss litet hemma där.
Klockan fyra gick vi på möte i Pingstkyrkan, fast egentligen var vi rejält försenade på grund av att vi var tvungna att lämna campingplatsen senast tre och sedan hinna göra iordning middag.
Pastorn pratade om relationer och vikten av helade relationer. Mötet var stillsammare. Efter predikan, en stund där folk fick möjlighet att dela ord från Herren och/eller söka förbön. Ingen sade något. Några gick fram och tände ljus. Sedan fika. Plötsligt började ett församlingsmöte. Alla var välkomna. Församlingen har tagit steg för ett kyrkbygge vid ett tidigare växthus. Där ska vara förskola, idrottshall och äldreboende. Mycket intressant att höra hur projektet framskridit och hur vikten av bön poängterades och beroendet av Herren. En sjukhuspastor avskildes. Flera personer som vi aldrig träffat förut började prata med oss. Det kändes avslappnat, precis som att vi kände dem. Upplevdes som att vi fick en inblick i församlingens hjärta genom församlingsmötet. Vi kände oss litet hemma där också och glada över en församling med go´. Församlingen verkar inriktad på omsorg/själavård och utbredande.
Två spännande församlingar som vill någonting. Positivt! Litet olika inriktning, men ändå likheter. De står i förändring och har gjort sig beroende av Gud för att ta nya steg.
Efteråt var vi inspirerade, men fundersamma: Tänk om vi skulle flytta till Gävle framöver, vad svårt att välja församling, i alla fall mellan de här två spännande församlingarna! (Ibland längtar vi till en större stad.) I sådana fall måste du, Gud, verkligen leda oss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar