Lyssnar just nu på God TV. En kvinna från Arizona, Patricia King, berättar om hur hon fick en vision från Gud om att nå människor på gatan med Jesus. Hon och några andra kristna begav sig ut. De var exalterade, men upptäckte att människorna på gatan inte gillade dem. De tyckte att de kristna störde aktiviteterna, droghandeln där. En del hade vapen. Inte heller polisen gillade deras närvaro.
Patricia och hennes gäng sökte Gud som visade vad de skulle göra.
-Bli som hemlösa för att ni ska kunna förstå hur de har det. Sagt och gjort, de gick ner på gatan utan pengar, mobiltelefoner, inga extra kläder och började fråga folk hur de överlevde på gatan och sade att de ville prova på att leva som dem. Många blev nyfikna och undrade varför de gjorde så. De sade att de gjorde det för att Jesus älskar dem och att de ville förstå deras hjärtan. De hemlösa började lära dem hur man överlever som hemlös.
Tjänsten på gatan började på ett annorlunda sätt än vad de tänkte sig. Patricia berättade att de fått många vänner bland de hemlösa, då de vunnit deras förtroende.
http://www.extremeprophetic.com/
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hemlöshet är en diagnos på en vidrig människosyn, inte på individer.
I över 100 år har vi tillåtit en Socialtjänst, kyrkor, föreningar, frivilligorganisationer och dessutom olika aktiebolag bygga upp hela sin grund och sedan växa på att hjälpa hemlösa. Men då hjälpen inte bygger på att hjälpa till med vad en hemlös människas primära behov består av, blir konsekvensen av detta att en massa arbetstillfällen åt redan etablerade personer på hemlösa människors bekostnad skapas. För att dessa "hjälpande" system ska kunna expandera behövs självklart ett växande underlag, vilket också det ständigt ökande i antal hemlösa i Sverige påvisar. Detta trots olika försök att dölja detta genom att hela tiden omdefiniera vad hemlöshet egentligen betyder.
Denna mycket uppenbara ickefungerande hjälp omsätter i vårt land bara i skattemedel ca 11 miljarder, vilket är en siffra Lunds Universitet sammanställt utifrån att varje hemlös kostar runt 600 000 om året.
Det är anmärkningsvärt att varje hemlös kan kosta samhället så mycket, utan att bli hjälpt med det primära behovet, ett tryggt hem?
Eller kanske är det just därför kostnaden är så hög?
Ännu mer häpnadsväckande blir om vi ser det från en annan infallsvinkel. Den vinklingen som gör att varje hemlös vi har i vårt land är så mycket värd för alla ”hjälparna” att människor och organisationer som jobbar med att hjälpa hemlösa fördelar 600 000 mellan sig för att hålla dessa människor kvar i hemlöshet!
Är det då inte dags för ett nytt och mänskligt agerande i denna fråga?
Då menar jag inte att den idag avlönade ”hjälpande” personalen ska ges möjlighet att känna sig ännu mer självgoda i sitt jobb än de redan gör idag. Nej, med mänskligt menar jag att våra hemlösa människor ska ges en ärlig chans till möjligheten till ett värdigt liv med ett fungerande privatliv i ett tryggt hem.
Vi kanske till och med skulle kunna göra en unik studie här i Sverige, där människor som idag på nåder lever i något av alla lukrativa villkorade boenden “testades” att klara av ett eget integrerat hem. Denna “test” bör då för trovärdighetens skull genomföras med samma stöd och den “hjälp” människor får idag för att klara av att bo som uteliggare, på härbärgen eller i något av otaliga benämningar på de befintliga vinstdrivande ”boendeformerna”. Det skulle inte vara svårt att finna personer som under många år smittats av ett sjukt och omänskligt samhälle som fortsätter smittas av en “Reinfeldtdeffekt” fortsätter sprida den smittan i vårt land som i folkmun kallas hemlöshet.
I vårt välfärdssamhälle har vi råd med respekten för individen. Vi har råd att respektera den enskilda individens förutsättningar, behov och önskningar om ett autonomt liv. Spelar ingen roll om du är där du är pga. olycka i livet, arbetslöshet, dyslexi, psykos, psykopati, skilsmässa, olycksfall i arbetet eller vilken anledning man kan tänkas hitta på. Respekten för individens behov och förutsättningar har vi i vårt välfärdssamhälle, med grundläggande solidariska värderingar om individens rätt, råd med!
Sluta prata om hemlöshet som om det vore en psykiatrisk diagnos – det är en diagnos på samhället – inte på individen.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Intressant inlägg, Rolf. Mitt inlägg var inte politiskt inriktat, utan relationsinriktat. Termen "hemlöshet"/"hemlösa" i inlägget var inte heller menat som en "psykiatrisk diagnos" för att frånta samhället sitt ansvar (i det här fallet USA), utan helt enkelt för att beskriva människorna i området som inte hade något hem och hur en grupp kristna agerade i relation till dem.
För mig ligger det inte någon värdering i ordet "hemlös", utan jag ser det som en beskrivande term, utan någon hänsyftning till vad hemlösheten beror på. Jag tror att orsakerna kan vara många och kan finns både hos samhället och individer. När det gäller "lösningar" har samhället/kommunerna överlag inte gjort särskilt bra ifrån sig, enligt min mening. Angående s.k. "villkorade" boenden,typ trappstegsboenden o.dyl har väl en nyare forskning visat att insatserna inte fungerar så bra, utan att "bostad först" fungerar bättre.
Anki
Skicka en kommentar