Ett ord i rättan tid

För några dagar sedan vid frukostbordet fick jag en tanke; att läsa Markus kapitel 4 om sådden i olika jordmåner. Hur Guds Ord sås i våra hjärtan. I mitt fall kopplade jag det till de Guds löften som kommit till mig om förändring/bönesvar. Ordet kan sås i stengrund till exempel, så att man tar emot Ordet med glädje, men när bedrövelse eller förföljelse kommer, kommer man på fall, alltså ger upp. Kanske inte låter så uppmuntrande, men blev faktiskt till en uppmuntran för mig. Alltså att stå fast även om man känner sig bedrövad, nere och missmodig. Det kan höra till att det blir så när man fått till sig löften om förändring/bönesvar.

Ordet/löftet/bönesvaret är som en sådd som växer, dagarna går och man märker inte vad som händer under ytan. Plötsligt börjar det gro och växa ovan jord. Bönesvaret manifesteras!

Strömavbrott

Började skriva blogginlägget, plötsligt blev allt kolsvart! Strömavbrott i hela området. Det blev verkligen svart, såg inte handen framför mig. Litet klaustrofobiskt och läskigt, har varit anlagda bränder i området... Nåväl, efter cirka en halvtimme kom ljuset tillbaka.

Ungefär så kan det kännas i ens vandring med Gud. Man ber, får till sig löften, känner glädje och förvissning över bönesvar - Guds ingripande, så plötsligt blir allt svart. Gud känns långt borta och de löften man känt glädje över är som bortblåsta. Det blir tungt och missmodigt. Man ber, ropar till Gud i förtvivlan och så plötsligt är ljuset och värmen tillbaka. Känner du igen dig?

Undra om jag hinner med?

Har precis registrerat mig på Ellel 365 som är en Internetbaserad lärjunga- och helandeskola. Ellel Ministries jobbar med befrielse och själavård. Man kan prova sju dagar gratis, vilket jag tänker göra. Skolan är egentligen 365 dagar. Varje vecka läser man daglig undervisning och får tillgång till en videoundervisning och en audioundervisning på vardera 30 minuter.

Första lektionen var riktigt bra. Den handlar om hur livet formar oss och vår bild av Gud. Det blir som ett pussel med bitar som passar och som inte passar, en blandning av sanningar som frigör och lögner, som vi tror är sanningar, som binder oss.

Om du vill veta mer, klicka på rubriken.

Ibland känns allt öde...

Så känns det med jämna mellanrum. Kompisar har flyttat, egentligen bara bekanta kvar. Ibland känns det tomt... Usch, jobbigt när man känner sig missmodig. Men så idag hade jag bestämt träff med en tjej som jag känt i många år. Hon bor fyra mil bort. Har inte haft så mycket kontakt på senaste tiden, men nu skulle det bli av. Möts av hennes fina, stora och björnlika hundar. Vid kaffebordet börjar hon berätta vad Gud gjort i hennes liv. Hon har lyckats sluta röka rakt av efter många års rökning, och varit rökfri i sex månader.

Vi öppnade oss för varandra och berättade om sådant som känns tufft i vardagen och upptäckte att i vissa situationer reagerar vi väldigt lika. Plötsligt vill hon att jag ska be för henne och kommer och sätter sig bredvid mig, fast egentligen ber hon med fullt engagemang med tårarna rinnande.

Vi berättar gamla minnen. Hon speglar mig och talar om hur hon uppfattade mig för många år sedan och hur jag förändrats. Spännande med feedback. Tur att hon tyckte att förändringen var till det bättre :-) Hon har haft svårt att komma iväg på möten, men nu ville hon med någonstans. Vi bestämde, nästa onsdag går vi på möte tillsammans.

Hur gick det här till? Det som kändes så öde var plötsligt inte lika öde längre.

Tro för det som är möjligt eller för det som är omöjligt?

Det här citatet återkommer jag till gång på gång. Det är så sant och samtidigt så utmanande.

"En del av vårt problem är att vi bara är vana vid att göra saker för Gud som inte är omöjliga. Om Gud inte dyker upp och hjälper oss kan vi ändå lyckas. Det måste finnas en aspekt av det kristna livet som är omöjlig utan ett gudomligt ingripande, som håller oss kvar i ett utsatt läget och får oss att komma i kontakt med vår sanna kallelse."

("När himmelriket tränger fram", Bill Johnson)

Tips för andlig överlevnad

Är i en väldigt hektisk period. Så fort jag kommer till jobbet "rasar" det arbetsuppgifter över mig. Halvakuta situationer som behöver redas ut och jag får ringa massor av telefonsamtal. Dokumentationen blir lidande. Hemma har det varit mycket olika aktiviteter som vi har åkt på. Haft svårt att varva ner på kvällarna, planerar min bönestund alldeles för sent och somnar mitt i den. Mitt i allt detta läste jag en artikel på Ulf Ekmans blogg som var mitt i prick, precis vad jag behövde.

Några tips för andlig överlevnad:

http://ulfekman.nu/2009/06/05/nagra-tips-for-andlig-overlevnad/comment-page-2/#comment-7365

Nya församlingar

I helgen campade vi med husvagnen i Gävle. Troligen sista campandet för i år. Gjorde en kraftansträngning för att komma upp till elvamötet i Korskyrkan. Vi var litet nyfikna på församlingen, hört att den växer; människor kommer till tro regelbundet. Väl där, inte helt i tid, höll den yngste av församlingens pastorer en predikan om att inte frukta. Kanske inte så djuplodande, men ändå trosstärkande. Kände Guds närvaro under mötet. Intressant när pastorn berättade om att de står i tro för ett område i staden. Han förklarade inte så detaljerat, men tror att det handlade om en ny lokal för kyrkan. Litet besviken över att det inte var något kyrkkaffe efteråt. Hade varit kul att träffa några församlingsmedlemmar... Kanske berodde på att de hade församlingsmöte senare. Behållningen för mig var: Våga tro på Herren att Han gör under och gör det omöjliga möjligt. På något sätt kände vi oss litet hemma där.

Klockan fyra gick vi på möte i Pingstkyrkan, fast egentligen var vi rejält försenade på grund av att vi var tvungna att lämna campingplatsen senast tre och sedan hinna göra iordning middag.

Pastorn pratade om relationer och vikten av helade relationer. Mötet var stillsammare. Efter predikan, en stund där folk fick möjlighet att dela ord från Herren och/eller söka förbön. Ingen sade något. Några gick fram och tände ljus. Sedan fika. Plötsligt började ett församlingsmöte. Alla var välkomna. Församlingen har tagit steg för ett kyrkbygge vid ett tidigare växthus. Där ska vara förskola, idrottshall och äldreboende. Mycket intressant att höra hur projektet framskridit och hur vikten av bön poängterades och beroendet av Herren. En sjukhuspastor avskildes. Flera personer som vi aldrig träffat förut började prata med oss. Det kändes avslappnat, precis som att vi kände dem. Upplevdes som att vi fick en inblick i församlingens hjärta genom församlingsmötet. Vi kände oss litet hemma där också och glada över en församling med go´. Församlingen verkar inriktad på omsorg/själavård och utbredande.

Två spännande församlingar som vill någonting. Positivt! Litet olika inriktning, men ändå likheter. De står i förändring och har gjort sig beroende av Gud för att ta nya steg.

Efteråt var vi inspirerade, men fundersamma: Tänk om vi skulle flytta till Gävle framöver, vad svårt att välja församling, i alla fall mellan de här två spännande församlingarna! (Ibland längtar vi till en större stad.) I sådana fall måste du, Gud, verkligen leda oss!

Helad i matstrupen!

I helgen blev maken uppringd av en man. Det var säkert minst sju år sedan vi träffade honom på en liten ort cirka åtta mil norr om där vi bor nu. Mannen kom då cyklande och vi började prata. Han berättade att han var alkoholist. Troligen på grund av sitt drickande hade han fått förträngningar i matstrupen. Han hade varit på minst 20 undersökningar där man utvidgade matstrupen på honom. Där på plats bad vi för mannen. En tid senare fick vi reda på att han blivit helad.

Mannen var inte nykter när han nu ringde min make. Fantastiskt att han hade kvar våra mobilnummer efter så lång tid. Mannen var fortfarande helad. Efter förbönen hade han varit till doktorn som sade åt honom att han inte behövde komma tillbaka mer!

Uppmuntrande att bli påmind om undret som Gud gjorde i hans liv och att det håller! Gud är god!

Att sälja allt...

Läste en artikel om Claes i Gävle som bestämt sig för att sälja allt och börja ett nytt liv. Han vill känna sig fri att kunna gå dit han har lust. Claes har ett liv i missbruk bakom sig, men har kommit ifrån det med hjälp av tolvstegsprogrammet. Verkar som att han har haft en kristen uppfostran. Det första han tänker göra är att gå till ett kloster i Sala.

Annorlunda. Känns litet lockande. Kanske inte att gå, men att vara fri att åka var man vill, inte vara bunden av tider och vardagsbestyr...

http://gd.se/nyheter/gavle/1.1331388

Så skönt med "storstad"

Var i Gävle idag, vår närmaste "storstad". Mesta tiden var jag inne i ett konferenscenter och såg inte så mycket av stan. På väg till bussen hem hann jag ändå känna... stadspuls. Många människor ute, spännande affärer, soligt väder. Vad skönt, tänk om jag kunde få stanna en stund och njuta! Kände mig så glad att få gå mitt i vimlet och se olika, unika människor - folkliv... Kontrast mot den lilla stad i närheten där jag bor som känns mer öde och trist. Blev riktigt upplivad på insidan. Tänk vad så litet kan göra mycket för en dag!

Tjänst på gatan

Lyssnar just nu på God TV. En kvinna från Arizona, Patricia King, berättar om hur hon fick en vision från Gud om att nå människor på gatan med Jesus. Hon och några andra kristna begav sig ut. De var exalterade, men upptäckte att människorna på gatan inte gillade dem. De tyckte att de kristna störde aktiviteterna, droghandeln där. En del hade vapen. Inte heller polisen gillade deras närvaro.

Patricia och hennes gäng sökte Gud som visade vad de skulle göra.
-Bli som hemlösa för att ni ska kunna förstå hur de har det. Sagt och gjort, de gick ner på gatan utan pengar, mobiltelefoner, inga extra kläder och började fråga folk hur de överlevde på gatan och sade att de ville prova på att leva som dem. Många blev nyfikna och undrade varför de gjorde så. De sade att de gjorde det för att Jesus älskar dem och att de ville förstå deras hjärtan. De hemlösa började lära dem hur man överlever som hemlös.

Tjänsten på gatan började på ett annorlunda sätt än vad de tänkte sig. Patricia berättade att de fått många vänner bland de hemlösa, då de vunnit deras förtroende.

http://www.extremeprophetic.com/

Den som Sonen gör fri är verkligen fri

Ett videoklipp från 50-årsfesten i lördags (inte allra bästa kvalitet):